Politik & Religion

Darwinistisk felbenämning

Jag läste för en tid sen en artikel, eller kanske snarare samlingsrecension, på Expressen berörande Richard Dawkins litterära arbeten. Jag är inte frälst i Dawkins på något sätt, men jag skrev ihop mina första tankar som svar till artikeln nedan. Skriver ut artikellänken först och sedan följer min reaktion:

https://www.expressen.se/…/richard-dawkins-varldsbild-skan…/

Det märks att skribenten skriver utanför sin bildnings område. Att hon så tydligt talar om ”darwinistisk evolution” ger mig en misstanke om att hon spelar något sorts retoriskt rävspel. Där hon spelar lite med orden för att ge sken av att evolutionsläran har med Darwin att göra över huvud taget. En trött idé som underhålls i huvudsak av de som vars främsta argument mot evolutionsteorin, och med den även hela biologin, är just personen Darwin som någon sorts messias.

Att sedan göra väsen av Dawkins ”aggressivitet” känns också rätt tafatt. Ungefär som om skribenten inte har någon som helst förståelse för varför Dawkin, likt så många andra ateister, har så stora problem med religionen som fenomen och vad som utgör religionen till ett de facto hot.

Det räcker ju att titta på några avsnitt av brittiska TV-programmet Q&A när Dawkins är med som gäst för att få en tydlig uppfattning om vilka populära villfarelser människor dras med tack vare sina dogmatiska religioner. Samt blotta tanken att människor organiserar sig kring dessa villfarelser för att påverka samhället och påtvinga andra deras stolleri med politisk makt eller våld bör vara nog för att göra vilken tänkande människa som helst både sorgsen och rasande förbannad.

Ett spontant utsnitt:

”En intressant konsekvens av Dawkins både strikta och dystopiska tolkning av den darwinistiska evolutionen är att han tvingas kategorisera vissa fenomen som anti-darwinistiska; till exempel blir den mänskliga hjärnans förmåga till tankar och handlingar som inte direkt gynnar fortplantning eller överlevnad en ”o-darwinistisk feltändning” att förstå som en sorts biologins uppror mot sig själv.”

Jag har aldrig hört talats om någon biolog som talar om darwinistisk evolution mer än när kreationister fått ett ord i rummet. Aldrig heller har jag hört någon biolog tala om ”anti-darwinistiska” eller ”o-darwinistiska” företeelser eller fenomen inom evolutionen och utvecklingen inom arter. Det låter som en språklig förenkling vars syfte är att bygga upp ett kontra-intuitivt exempel som senare följs upp med en faktisk förklaring.

Ingen som har någon som helst förståelse av evolutionsteorin talar om evolutionen som en utvecklingsprocess med förbättring eller förfining som mål. Det som beskrivs är mekaniken bakom förändringen och vad som driver den. En art som dör ut eller vars selektionstryck premierar märkliga ting som i slutänden mynnar ut i tillkortakommanden, i form av låt säga tidig död, för arten är ju inte ”o-darwinistiska” i den utsträckningen vi använder Darwins namn för att beskriva evolutionsprocessen.

Sedan den trötta idén om hur ateismen eller evolutionen inte tillför människor något hopp. Gäsp. Jag tror det går troll i hela uttrycket. När forskare kommer med nya rön som för oss närmare vad vi kan identifiera som en sanning så kommer de religiösa klagosångarna fram över den faktiska världens utsiktslöshet. Samtidigt som religionerna så ofta predikar groteska mänskliga offer, totalitarism och svek inte bara som hedervärt utan närmast moraliskt virtuost och, just det, hoppfullt.

Nä. Det enda hopplösa i detta sammanhang blir nog skribentens snubblande så tätt och så långt från mållinjen.

Texten ursprungligen skriven den 30:e januari 2018.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s