Debattreplik: Förstagångsväljare och SD-hotet

Replik på debattinlägg Kan vi prata om #SD2018? publicerat i debattsektionen Alingsås Tidning 20 augusti.

Den politiska diskursen ända sedan valet 2014 har varit en märklig en. Där Sverigedemokraternas otippat starka stöd i riksdagsvalet skiftat den politiska balansen. Nu står vi inför ett val där partiets stöd förväntas bli större, tycka vad man vill om det. Jag har läst en del tankar och idéer från de som ska rösta för första gången nu om några veckor. Tankar som oftast genomsyras av en nedslående pessimism och alarmism. Ibland talas det till och med om det kommande valet som det sista som kommer hållas i landet. Med ett så upptrissat läge förstår jag varför förstaväljare, likt Matilda Jonsson, är ängsliga.

Men jag önskar se lite större nyans, eller pricksäkerhet, vad gäller Sverigedemokraterna. Många tycks klumpa ihop Sverigedemokraterna med Alternativ för Sverige, Nordisk Ungdom, Nordiska Motståndsrörelsen och allehanda oönskade som associeras längre ut höger än Moderaterna. Vilket såklart ritar upp en betydligt grymmare hotbild än vad som faktiskt är fallet. Dessa parter har enstaka kärnfrågor gemensamt men skiljer sig dramatiskt kring både mål och medel. En icke obetydande skillnad.

När nazistiska organisationer är ute och demonstrerar gör de det i egen regi representaterandes sig själva. De är inte Sverigedemokraterna. Målen nazistiska organisationer, likt NMR, arbetar för är något vilt främmande något svenskt riksdagsparti med en närhet till hot, våld och hot om våld. På ett sätt är det olyckligt att nazister i Sverige kan gömma sig i det öppna genom att folk slänger nazistanklagelser runtomkring sig såsom konfetti. Ett konfettiregn som sätter sig som ett smog över hela diskussionslandskapet, där de faktiskt våldsbejakande, revolutionära krafterna både blir groteskt förstorade men också, paradoxalt nog, kan gömma sig.

För många på den yttre högern är Sverigedemokraternas medvind också en möjlighet till förstärkt egen rekrytering, särskilt bland missnöjda före detta SD-sympatisörer som våndas över partiets alltmer statsmannamässiga retorik och fasad. Ett momentum som antagligen kommer stilla sig efter valet oavsett resultat. Att lasta Sverigedemokraterna för rekryteringen och ivrigheten inom den mer auktoritära, om inte direkt totalitärt lutande, högern vore orättvist.

Att Sverigedemokraterna har ett så starkt politiskt stöd, särskilt efter flyktingsituationen 2015, är egentligen inte så konstigt. De har i princip fått patent på, förkroppsligat, allting som har med invandrings- och immigrationspolitik att göra sedan många år. Frågor som de andra partierna ogärna tagit i med risk för att smutsa ned sina händer, då det är lättare att ge uttryck för humanistiska floskler än att möta människors oro i handling. Något som nu gör att de sitter med några av medborgarnas viktigaste politiska frågor i sina händer. Samtidigt som många väljer att proteströsta på Sverigedemokraterna efter att man varit missnöjd över hur både Alliansen och de Rödgröna förvaltat sitt förtroende.

För de som blir febriga av blotta tanken av Sverigedemokraterna kommer både valet och kommande mandatperioden antagligen bli en enda lång influensaperiod. Men politiken är ett långsiktigt spel. Ges Sverigedemokraterna politiskt mandat där de faktiskt får andrum att utöva sin politik blir det en period där de får bekänna färg. Där de kommer tvingas kompromissa, tvingas göra bort sig inför sina väljare. Där alla deras framsteg och vettiga politiska handlingar kommer bli omedelbart bortglömda i rapporteringen kring alla problem och brister. Som gäller alla andra partier.

Om SD skulle få makten kommande fyra åren kommer det bli ödesdigra år. Dels genom att de tvingas in i det politiska spelet och därigenom riskera mista sina väljares förtroende. Men också i de fall partiet tillämpar sin politik och möjligtvis löser de problem väljarna röstar på partiet för att lösa. Plötsligt har partiet förbrukat sitt existensberättigande och andra frågor kommer åter upp på väljarnas dagordning.

Till alla förstagångsväljare; ut och rösta i september. Min vädjan vore också, hur nedlåtande det än riskerar att låta, är att försök hålla den starka oron stången. Landet kommer stå kvar även till valet 2022 och våra nordiska grannländer har inte fallit, sina invandringskritiska riksdagspartier till trots. Rösta efter politisk övertygelse – inte i affekt.

2 reaktioner till “Debattreplik: Förstagångsväljare och SD-hotet

    1. Jag kan däremot tycka det vara olyckligt att gå in och satsa pengar kring utgånget i valet. Om inte annat genom att pengarnas hägring riskerar få människor rösta utifrån jakt på utdelning, för att öka sina egna vinstchanser, hellre än efter politisk övertygelse.

      Gillad av 1 person

Lämna ett svar till SverigeEuropaVärlden Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s