Omskärelsen – gudomlig könsstympning

För några veckor sedan kom manlig omskärelse upp i den mediala hetluften igen efter att Centerpartiet bestämt sig för att verka för ett förbud för icke-medicinsk omskärelse av pojkar. Svenska Dagbladet skrev kort efteråt om de så kallade köksbordskirurgerna som för en liten ersättning utför omskärelser utanför den reguljära sjukvården.

Att frågan inte är förpassad till historien, färdigutredd och ett förbud på plats slår mig som obegripligt. Nog för att jag förstår att här finns en konflikt mellan olika intressen, men själva riten är ett uttryck för ett religiöst barbari som omöjligen kan underhållas av de religiösa utan att vid tillnyktrad eftertanke rodna och kvida av skam. När Sveriges Radio i samband med Centerpartiets besked talade med en rabbin och en imam lyckas de båda begå karaktärs-självmord.

Rabbinen talade om hur viktig omskärelse-riten är för judarna. Hur det är nyckeln till den judiska gemenskapen och kulturen. Där det spekulerades att judar kanske känner sig så pass ovälkomna i Sverige att de tvingas flytta vid ett förbud. Det upptrissade tonläget slår tillbaka när man som representant för en judisk religiös falang står på sig om hur könsstympning av pojkar bara några dagar gamla är en central del av – nej, ett villkor för- den judiska kulturen. Ett exempel på de idiotiska och hemska saker som religionen kan få intelligenta och empatiska människor att säga – och desto värre – låta skrida i verket med ett leende och kollektivt firande.

Imamen pressade, föga förvånande, på religionen som något som samhället inte ska vara inne och peta i. Likt om religionsfriheten vore den enda friheten utan yttre gräns, där ett försvar av unga pojkar i sig är ett övergrepp mot muslimer. Reaktionen från imamen slog mig som mindre stötande än rabbinens då judaismen skiljer sig från den i stora drag fortfarande färska, omogna och lite vilset inskränkta islam i väst. Men i frågan om omskärelse av minderåriga pojkar tycks de båda finna sällsam gemenskap.

Ett förbud ser jag som något självklart. Detta handlar om pojkars kroppsliga självbestämmande. Det är inte rimligt att tillåta föräldrar låta utföra nyckfulla och oåterkalleliga kirurgiska ingrepp i barns könsorgan utifrån religiös preferens. Låt honom bestämma när han är 15- eller 18 år. Här hör även till att från samhället kraftfullt markera att övertramp slår tillbaka mot föräldrarna om de, som barnens väktare och fostrare, tillåter dessa övergrepp, denna misshandel, mot sina barn.

Inför ett förbud mot icke-medicinska omskärelser och sluta behandla de religiösa som om deras övertygelser vore obotliga mentalstörningar. Den religiösa historien i Europa präglas av stora och snabba förändringar. Nog kan även denna bisarra rit möta den europeiska häxjaktens öde utan att den religiösa berättelsen och gemenskapen raseras heller denna gång.

Om omskärelse i korthet

Inom de abrahamitiska religionerna är omskärelsen en laddad liten puck. Ingreppet utgör den kroppsmodifikation som Den Store Ledaren villkorar för att pakten mellan det gud och tjänare, i Bibeln mellan gud och Abraham och hans manliga slavar, ska ses som fullbordad.

Ingreppet handlar om att man avlägsnar förhuden runt ollonet på penisen, lite olika mycket beroende på vem som utför ingreppet. Något som bär med sig nedsatt stimulans när stora mängder nervtrådar skärs bort tillsammans med talgkörtlar som producerar det mjukgörande sekret som håller ollonet fuktigt och förhuden följsam. Ollonet blottas och efter tid av friktion mot underkläder torkar ut och delvis hårdnar vilket i sin tur vidare mattar av stimulansintrycken. Utöver detta följer ett batteri av mindre vanligt förekommande risker. Såsom risk för dödliga komplikationer eller infektioner hos omskurna spädbarn, samt i förlängningen mer dolda risker som nedsatt sexuell funktion, eller impotens – något som tär oerhört, särskilt på pojkar och unga män i puberteten med nedsatt libido, depressioner eller (lyckligtvis ovanligt) självmord som följd.

Omskärelse är internationellt vanligt förekommande. I vissa länder, särskilt de med muslimsk majoritet, omskärs i princip alla pojkar. I Europa är siffran låg, i Skandinavien i princip obefintlig utöver inom religiösa grupper, eller grupper med bakgrund i religiösa samhällen. I USA, västlandet som sticker ut med sin stora omskärelsefrekvens, pekar snabbt nedåt där nu sisådär 30% av nyfödda pojkar omskärs medan en majoritet nyfödda omskars vid millennieskiftet. I USA misstänks kombinationen av religiöst inflytande och lobbande under Kalla Kriget samt den privata sjukvården vara bovar i omskärelsedramat. Där USA velat markera distans mot de gudlösa sovjeterna genom att anspela på sin kristlighet på alla möjliga märkliga sätt – samtidigt som den privata sjukvården kunnat sko sig på snabba pengar för en extra tjänst de erbjuder nyblivna föräldrar.

Det talas ibland om omskärelsens medicinska fördelar. Världshälsoorganisationen rekommenderar omskärelse i fattiga länder som en preventiv åtgärd mot HIV-spridning. Men jag ser detta främst som en åtgärd för att minimera sexuell aktivitet genom obehag hellre än omskärelsens påstådda magiska infektionsreducerande åtgärder. Oavsett spelar det ingen roll. Att kirurgiskt avlägsna barns naglar och nagelfästen bidrar också till att minska viss infektionsrisk och eliminerar risken för nageltrång – men få skulle ens underhålla en sådan överdriven slentrianmässig åtgärd för ett sådant periferiproblem. Däremot när en rit riktad mot unga pojkars underliv tycks alla spärrar vara väck.


https://en.wikipedia.org/wiki/Prevalence_of_circumcision

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en webbplats eller blogg på WordPress.com

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: