Lundby Nya Kyrka, Göteborg Lundbysymfonikerna

Skyndandes från jobbet kommer jag in till Lundby Nya Kyrka precis under pausen efter första akten. Knappt hinner jag komma genom ytterdörren till den packade, stimmiga entréhallen innan jag blir stannad av en nyfiken som undrar om jag, med min stora kamera i hand, kommer från Göteborgsposten.

Göteborgsposten har väl inga pressfotografer, svarade jag med blicken fäst längre in i lokalen.

Att småprata, eller kanske snarare att bli småpratad med, brukar jag vanligtvis inte ha några större problem med. Men ikväll var jag var mer intresserad av att komma på plats för att träffa familjen som närvarade och försöka klura ut några bra bildvinklar för att inte få allt för många snarlika bilder från förra spelningen jag fotade. Efter en kortare orientering samlas publiken och orkestern åter, sorlet dämpar sig och andra akten kör igång.

Smygandes runt med kameran på sitt tysta slutarläge försökte jag som vanligt i dessa sammanhang hålla så låg profil som en galning med en alldeles för stor kamera kan. Att fota händelsebilder, särskilt där ansiktsuttryck är viktigt, med ungefär en och en halv till två bilder per sekund och försöka fota i tempo till musiken är lurigt. Det gör det lätt att förstå varför politiska presskonferenser ackompanjeras med rasslet från dussintals spegelreflexkameror med tiotals bilder på sekund.

Efter en stunds smygande tog jag mig friheten att ta plats på den tomma förstaraden. Vilket gav ett bra arbetsavstånd för en del porträtt.

Men blev lite väl nära för andra:

Fler bilder nedan:

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

•