Kategoriarkiv: Debatt

Kort tanke om pisa-undersökningarna

De senaste årens diskussioner om svenska skolan tycks i stor utsträckning utgå från Pisa-undersökningsresultaten som diskussionsunderlag. Där Sverige mellan varven legat förhållandevis dåligt till. Dels i relation till våra grannländer men också vår forna placering.

I brist på fler internationella tester är det svårt att jämföra skolresultaten. Med alla olika regelsystem, kriterier och betygskultur som råder bara inom Europa. Så det är lätt att förstå varför Pisa-undersökningen blir så viktig i den offentliga diskussionen.

Men jag tänker mig undersökningen från ett elevperspektiv. Som elev förväntas du strategiskt ta dig genom skolan med så bra betyg för så låg insats som möjligt. Välj bort svaga ämnen, satsa på de starka – få så god avkastning av studietiden som möjligt, vad gäller betyg. Plötsligt kommer en Pisa-undersökning som inte bidrar till elevens betyg.

Varför ska en elev bry sig om att leverera på en Pisa-undersökning?

Kan betygsfokuseringen ironiskt nog vara delansvarig till den svaga Pisa-undersökningsprestationen på senare år?

IS-återvändarna

Erik Nord, polischefen i Storgöteborg, kommenterade härom dagen vad han tyckte Sverige borde göra med de svenska medborgare som kommer tillbaka till Sverige efter att ha stridigt för IS.

I korta drag föreslog Nord att personer som kan kan kopplas till IS utomlands ska få sina medborgarskap indragna. Inte helt olikt vad som nyligen hände i ett fall i Storbritannien.

En hållning som fungerar bara i den utsträckningen dessa människor, med sina nyligen stympade världskalifats-ambitioner, har dubbla medborgarskap. Att göra människor statslösa är inte en lösning. Inte för att det är synd om förövarna. Utan för att vi i förlängningen gör våra före detta medborgare andras problem att ta i. Även om rättskipningen i länderna IS-krigare idag sitter hållna säkert skulle bli en snabbt avklarad affär.

Det jag hellre sett är att de europeiska länderna aktivt arbetar med att få hem sina IS-krigare för att placera dom i förvar tills helst livslånga domar kan utfärdas. Med hänvisning till rikets säkerhet torde det finnas utrymme för långtgående häktningar medan bevisbilden säkras. Likt vad terrorforskaren Magnus Norell gav uttryck för i en intervju med GP nyligen.

Att behandla IS-återvändarna som busar eller huliganer som kommer hem efter en stökig turné, som lätt ges intryck av, är en märklighet som tycks prägla den humanistiska stormakten i norr. Där humanistiska principer misstas för likgiltighet inför bestialisk terror, mord, tortyr och plundring.

De som på eget bevåg reser för att strida tillsammans med ökända terrorgrupper med mål att krossa allt mänskligt liv och mänsklig kultur avvikande från deras krigsromantiska, auktoritära utopi ska inte välkomnas tillbaka. De ska slitas tillbaka. De ska inte ges en andra chans eller stöttning. På sin höjd ska de få tillgång till en advokat under tiden fallet prövas. Om deras koppling till ovannämnda grupper kan styrkas bör samhällets svar bli att dessa människor inte tillåts en enda dag mer i frihet.

ROBOTISERAD SEXUALMORALISM

I en insändare till Dagens Nyheter uppmanar Albin Torstensson till reglering vad gäller sexrobotar för att minska dess skadliga potential. Men vad är egentligen problemet?

Om vi börjar med själva produkten; enklare motoriserade robotar iklädda syntetiskt material liknande hud med olika anatomiska öppningar eller utskjutande delar som ska likna könsorgan hos en människa. Oftast tycks de ta form av människoliknande kvinnofigurer. Kan, beroende på kundernas önskemål, skeppas med vissa förprogrammerade fetischistiska inslag, såsom ett motstånds- eller våldtäktsläge. Robotarna tillverkas i liten skala och är därför i sin natur väl anpassliga för enskilda kunders preferenser.

Prislapp: enligt Abyss Creation, som Dagens Nyheter träffade i början av februari, sisådär 140 000 kronor.

En produkt med en prislapp som får mig att tro att de enda gångerna vi kommer se eller höras talas om robotarna är i intervjuer med tillverkarna och debattinlägg från bekymrade. Att tro att dessa produkter kommer bli var mans äga, ens med av produktens natur låga andrahandsvärde, är inte troligt.

Finns det behov för reglering i rädsla om att dessa robotar kommer förändra och försämra relationen mellan män och kvinnor i Sverige? Jag ser inga sådana tecken. Inte ens på de kontroversiella punkterna som dominerar diskussionen kring ämnet; våldtäktslägena. Människor kan skilja på verklighet och fantasi. Det finns många nivåer av dessa inslag i ömsesidiga relationer, alltså våldtäktsfantasier och rollspel. Fantasier, handling och övergrepp är olika saker och jag vägrar tro att detta är så främmande att staten behöver kliva in för att inte människor ska missta en programmerad robot med en levande människa oavsett sammanhang.

Människan är en sexuellt art med en stor sexuell pluralitet och nyfikenhet. Att försöka moralisera, eller reglera i lag, dess sexuella uttryck i en miljö som inte drabbar en ovillig, eller i övrigt, tredje part är vare sig konstruktivt eller hjälpsamt. Att ha våldtäktsfantasier, var än i scenariot man dras, är inte samma sak som att vara benägen, eller alls i riskzonen, för att begå övergrepp.

Om inte annat brukar man säga att de som sysslar med BDSM antagligen är människorna med bäst känsla för samtycke i sexuella sammanhang som går att finna. Helt enkelt eftersom dom tvingas tala om samtyckets villkor och begränsningar på en nivå högre än de flesta andra.

”Att inte vara förberedd och ha svar på dessa frågor [sexdockornas inställningar och eventuella dockbordeller] lämnar det öppet till marknaden att styra. Den fria marknaden bör knappast vara den som avgör moraliska frågor.”

Det är inte heller statens roll att avgöra moraliska frågor. Statens uppdrag är i detta sammanhang att stifta lagar som begränsar den yttre gränsen för människors handlande – med mål att skapa goda förutsättningar för samspel i samhället.

Nej. Jag ser ingenting som pekar på ett behov av reglering. Hela diskussionen luktar unket av den gamla skolans dogmatiska sexnegativism som smittat av sig på mer samtida tankegångar kring en förenklad syn på sex och sexualitet.

Replik kring sockerskatt

https://www.dn.se/asikt/godis-ar-for-billigt-infor-en-sockerskatt/

I en insändare till Dagens Nyheter skriver Sune Forslund hur en skattejustering kring godis respektive frukt skulle bidraga till bättre folkhälsa.

En intuitiv slutsats som använder den vanliga och lite trötta statsinterventionen som metod. Idag är matvaror belagda med 12% moms. Om vi slopar momsen för frukt alltsom blir det en avgiftsänkning om 10,71%. Som exempel blir ett kilo päron med kilovikt 39,90kr/kilo 4,3kr billigare per kilo, förutsatt förstås att butiken inte i sin tur höjer det egna priset på produkten.

Knappast en blodig prisjustering. Ännu mer måttfull blir ändringen om momsen går från tolv procent till sex procent. Där prissänkningen i fallet ovan blir 2,3kr/kg.

En högre avgift på godis riskerar också att fler kunder, särskilt med smal ekonomi, ratar frukt i större utsträckning i takt med att andra livsmedel blir dyrare. Det ekonomiska utrymmet upplevs otilläckligt för den snabba sockerkicken och det nyttiga sockret.

”I dag var jag inne på en bensinmack i ett ärende och vad som slog mig var dessa enorma hyllmeter med godis, choklad och läsk. Är detta en mack eller är det en godisaffär? Man undrar hur många procent hyllmeter detta tar upp. Dessa varor är också alldeles för billiga.”

Att en bensinmack väljer att sälja lättsålda produkter som också har väldigt god hållbarhetstid är väl helt givet.

Bensinmackar brukar däremot sällan kunna stoltsera med bra priser, utan lever på tillgänglighet och bekvämlighetsfaktor. Upplevs bensinmackarnas snask vara för billigt kanske problemet snarare är insändarens för stora disponibla inkomst.

Visst, medan jag förstår motivet till vädjan om prisjustering tror jag politiken inte är sund. Att ivrigt försöka justera människors konsumtion genom godtyckliga avgifter och skattesatser är ett otyg.

Övervikt och dålig kondition med alla dess följdsjukdomar är angelägna, dyra och riktiga problem. Men som i större utsträckning än konsumtion handlar om låg rörlighet och för högt energiintag i relation till spenderad energi. Där godis och snask givetvis är medbrottslingar, men som inte arbetar ensamma.

Att försöka få till en konsumtionsändring genom förhöjda avgifter och moms tror jag mest bidrar till att upplevelsen om statens godtycklighet i skattefrågor vidare ges fäste. Samtidigt som de som idag varvar mellan snask och frukt riskerar rata frukten. Dels av fördyrningen av snasket, men kanske också i en sorts protest över nyckfull skattepolitik.