Etikettarkiv: Steven Anderson

Preacher Steven Anderson banned in Schengen

Out of the countries scheduled to be on the radical preacher Steven Andersons European tour the Dutch authorities were the fastest to issue a travel visa ban, effective through the entire Schengen territory. Stevens European tour now looks to be a trip to Ireland and back.

This is not the first time Steven Anderson stir up enough attention to get on the immigration and security offices radar in EU. He’s already banned from entry to England for one. His style and rhetoric is extreme even for American standards; calling homosexuals pedophiles and plague-bearers, praying for the death of his perceived antagonists and using generally inflamed and hysterical rhetoric. While his church organization in Arizona is small, his outreach online much grander. With a decent Swedish audience.

I’m a bit torn about the decision to ban Steven from entry. My immediate and positive response risks being colored by my fondness for the Netherlands, whose authorities issued the ban. With enough domestic cooks and extremists, the import – albeit temporary – of another we can do without.

With that said there’s a danger in European countries authorities shifting an increased focus on banning foreigners from entry based on unpopular opinion alone. There’s value in having extremists and radicals into the public discourse, in person and through correspondence. It highlights their ideas, ideologies and motivations and makes the individuals, the groups and its supporters open for criticism that would have otherwise been evaded. A lack of radical voices in the religious debate also risks reducing the already fairly poor and confused domestic religious discussions to be colored solely by the harmless softball rhetoric used by the including, community-centric religious communities. Where the divisive, hateful and radical commandments, preachment and policies are seen as extreme peripheral views instead of common, under different levels of disguise, in Sweden just as everywhere else on the planet.

Steven Anderson is not unique. Through the years I’ve mistaken him for one of many Kent Hovind sycophants. One of the bunch. And I believe the two main reasons he sticks out here enough to even write about here is his Swedish family name and his criticism of Sweden and Scandinavia. An agitator that paves way through strong opinions conflicting with the perceived norm – both in content and in level of conviction. A little bit like a Jordan B Peterson replacing the metaphysical substrates for swearing and screaming.

I can’t shake my gently positive attitude towards the ban. But I hope Dutch and Swedish authorities take some time to pause and analyze this method and attack vector. To minimize the risk of the visa bans become a political weapon as opposed to a tool for national security.

Predikanten steven anderson portad från schengen

Nederländska myndigheter var först på bollen med att porta den amerikanska, kristna radikale predikanten Steven Anderson (SvD 02/05) inför hans planerade Europaturné. Som istället blir en resa till Irland och sedan hem igen.

Steven har gjort ett namn för sig och sin församling genom att vara radikal även i amerikanska mått: homosexuella likställs med pedofiler och smittobärare, ber för oliktänkares död och har allmänt upptrissat inflammatoriskt språkbruk. Han och sin församling har inget stort medlemsunderlag i hemmamiljön i Arizona men har desto större publik på nätet.

Själv är jag något kluven till beslutet att porta Steven. Min omedelbara positiva reaktion är något färgad av att Nederländerna, ett land jag har särskilt positiv inställning gentemot, utfärdade inreseförbudet. Det finns tillräckligt många inhemska stollar och extremister för att import, om än tillfällig, utifrån känns överflödig.

Med det sagt riskerar en jakt på hatpredikanter och andra obekväma att sätta ribban lågt för myndigheters utfärdade inreseförbud. Det finns ett värde i att extremister ges utrymme i det offentliga, både i diskussionen och i person: det synliggör deras budskap och gör dom och deras följare mottagliga för granskning och kritik. En brist på dess röster i offentligheten gör också det religiösa samtalet, som redan är något förvirrat i Sverige, går ur led när religionen som paraplyterm domineras av den oförargliga retoriken som präglar de mer folkliga, gemenskapsfokuserade religiösa miljöerna.

De religiösa samtalen jag deltagit i på sociala medier med en mindre initierad publik brukar snabbt haka sig fast vid att religionen är i värsta fall harmlös och i bästa fall gör gott genom att ge, eller tilldela, människor ett konstgjort syfte. Medan det vanliga, men i offentliga Sverige inte ofta sedda, hat och hets inom religiösa miljöer skrivs av som en extrem ytterlighet. Då blir det ofta nära till hands att avfärda problembeskrivningar kring dessa hetsande miljöer som sprungna ur antagonisters fantasier hellre än att de är en naturlig del av den religiösa sfären i Sverige likt överallt annars i världen.

Steven Anderson är inte unik. Under åren har jag misstagit honom för en av flera Kent Hovind-efterapare. En i mängden. Som i våra breddgrader antagligen sticker ut mest genom det svenska familjenamnet och kritiken mot Sverige och Skandinavien. En agitator som vinner mark genom att ha starka åsikter som avviker från den upplevda normen både i innehåll och nivå av övertygelse. Lite som en snedtänd Jordan B Peterson, de metafysiska substraterna utbytta mot fula ord och gallskrik.

Jag kan dock inte släppa min försiktigt positiva inställning till inreseförbudet. Men jag hoppas samtidigt att nederländska och svenska myndigheter stannar upp och funderar på hur man ska hantera liknade ärenden framöver. För att undvika att inreseförbuden blir ett nyckfullt politiskt vapen, hellre än ett redskap för att säkra nationens och unionens gemensamma säkerhet.